28 MAY 2020

Skatteverket har lämnat ett ställningstagande där kraven för rätt till nedsättning av beskattningsunderlaget för moms vid kundförluster mildrats pga. av den pågående Covid-19-pandemin. Skatteverket anser sammanfattningsvis att om säljaren kan visa att:

1. Köparen är en beskattningsbar person,
2. Fakturan utfärdas mellan den 1 februari 2020 - den 31 december 2020,
3. Det har gått minst 3 månader sedan fordran förföll till betalning,
4. En skriftlig betalningspåminnelse har skickats ut, och
5. Säljaren och köparen är inte i intressegemenskap,

får säljaren sätta ned beskattningsunderlaget på grund av en kundförlust även om denne inte på något annat sätt har visat att köparen i fråga saknar betalningsförmåga. Om säljaren senare får helt eller delvis betalt från köparen är säljaren skyldig att åter redovisa skatten på den del av betalningen som har kommit in.

Kommentarer

Skatteverket ställer vanligtvis väldigt höga krav för att en säljare ska få sätta ner beskattningsunderlaget för moms vid kundförluster. Skatteverket kräver att säljaren ska visa att kundförlusten är konstaterad och det innebär flera resultatlösa utmätningsförsök eller en utredning utförd av kronofogden som visar att köparen helt saknar betalningsförmåga.

Att köparen gått i konkurs är inte tillräckligt utan säljaren ska bevaka sin rätt genom konkursen och får sätta ner beskattningsunderlaget först när konkursen avslutats utan utdelningsbart överskott. Varken storleken eller åldern på säljarens fordran har någon betydelse vid Skatteverkets bedömning.

Skatteverkets beviskrav vilar i all väsentlighet på verkets egen tillämpning av reglerna om kundförluster. Momslagen anger istället att en säljare får i ”den ordning som gäller för hans redovisning av utgående skatt dra av ett belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som är hänförlig till minskningen”. Hänvisningen är alltså till god redovisningssed och det kan på goda grunder antas att det i säljarens redovisning kommer att reserveras för kundförlusten långt innan kundförlusten faktiskt är konstaterad.

En rimlig hantering av kundförluster hade varit att minska beskattningsunderlaget om betalning inte skett vid betalningsdatum. Det rimmar dessutom bättre med momslagens krav på att om säljaren senare får helt eller delvis betalt från köparen är säljaren skyldig att åter redovisa skatten på den del av betalningen som har kommit in (se även EU-domstolens resonemang i Enzo Di Maura C-246/16 p. 27). Detta är annars en lagregel som saknar relevans om kundförlusten ska vara konstaterad alltså i princip absolut.

Det är självklart bra att Skatteverket underlättar för företagare under pandemin men en bättre lösning hade varit att följa lagstiftningen och därmed lagstiftarens intentioner. Sedan är Skatteverkets begränsning av tillämpningen i sitt ställningstagande till kunder som är beskattningsbara personer något anmärkningsvärd då det utesluter företag som har försäljning till privatpersoner från lättnaderna.

‍