Den 12 september avkunnade EU-domstolen dom i målet C-248/23, Novo Nordisk.

Domen behandlade frågan om avgifter som Novo Nordisk betalat till den ungerska skattemyndigheten ska medföra att beskattningsunderlaget för sålda läkemedel ska sättas ner.

Novo Nordisk sålde läkemedel på den ungerska marknaden och inom ramen för det ungerska subventionssystemet för receptbelagda läkemedel. Bolag, vars produkter delvis subventionerades av motsvarigheten till det ungerska högkostnadsskyddet var tvungna att avstå en del av ersättningen för sålda läkemedel, dels på kontraktsrättslig väg och dels genom en lagstadgad avgift.

Läkemedlen såldes genom en distributionskedja där NovoNordisk sålde läkemedlen till grossister som i sin tur sålde vidare till apotek, vilka sålde läkemedlen vidare till de privatpersoner som var i behov av medicinering. Läkemedlen subventionerades av det statliga organet NEAK i ledat från apoteken till privatpersonerna. För att ha möjlighet att sälja läkemedel inom ramen för det subventionerade systemet var Novo Nordisk skyldigt åtterlägga dels en betalning till NEAK på kontraktsrättslig väg och dels en avgift som togs in och administrerades av den ungerska skattemyndigheten, och därefter slussades vidare till NEAK.

Frågan i målet var om den avgift som Novo Nordisk var skyldig att erlägga till den ungerska skattemyndigheten enligt lag medförde att Novo Nordisk hade rätt att sätta ner beskattningsunderlaget för utgående moms. Att den kontraktsrättsliga delen av avgiften gav rätt att minska beskattningsunderlaget har redan fastslagits av EU-domstolen i målet C-717/19, Boeringer (II).

Den ungerska skattemyndigheten argumenterade för att det faktum att avgiften togs in som en skatt innebar att det inte fanns någon direkt koppling mellan avgiften och den försäljningstransaktion som var skattepliktig för bolaget. Avgiften skulle därför inte medföra rätt att sätta ner beskattningsunderlaget.

EU-domstolen konstaterade emellertid att en sådan tolkning inte var förenlig med neutralitetsprincipen och att Novo Nordisk därför hade rätt att sätta ner beskattningsunderlaget med ett belopp som motsvarade avgiften som erlades till det ungerska skatteverket. Detta trots att varken det ungerska skatteverket eller NEAK var en direkt part i transaktionskedjan.

Vår kommentar

EU-domstolen fastslår ännu en gång att neutralitetsprincipen är fundamental för momssystemet och att en skattskyldig inte ska erlägga mer moms än på motsvarande den ersättning denne slutgiltigt erhållit. Eftersom en del av den ersättning som Novo Nordisk upp burit för sin försäljning inte har kunnat behållas ska priset för läkemedlen anses ha nedsatts efter att transaktionen ägt rum. Novo Nordisk hade därför rätt att minska sitt beskattningsunderlag.

Enligt vår uppfattning stärker EU-domstolens dom neutralitetsprincipens ställning vid bedömningen av vad som ska ingå i beskattningsunderlaget. Domstolens avgörande tydliggör att i de fall en skattskyldig inte har kunnat förfoga över hela den uppburna ersättningen pga. att subventioner eller rabatter har lämnats så ska man ha rätt att sätta ner beskattningsunderlaget. Detta oavsett om det sker på kontraktsrättslig basis eller på grund av lag. Av domskälen kan också utläsas att det är det enskilda bolagets situation som ska beaktas. Domstolen nämner ingenting om att hänsyn ska tas till övriga aktörer i distributionskedjan.

Domen bör vara goda nyheter för bolag som lämnar rabatter eller subventioner inte bara till sina direkta kunder, utan även till andra aktörer i distributionskedjan. Vår bedömning är att domen stärker dessa bolags möjligheter att sätta ner beskattningsunderlaget för utgående moms.

Avslutningsvis kan konstateras att distributionskedjan för läkemedlen och sättet de finansierades på enligt det ungerska systemet har stora likheter med det svenska systemet för högkostnadsskydd. För svenskt vidkommande har Högsta Förvaltningsdomstolen i domen HFD 2023 ref. 48 tidigare fastslagit att ett läkemedelsbolag inte har rätt att sätta ner utgående momsbaserat på de subventioner som lämnas till Regionerna för den läkemedelsförsäljning som omfattas av högkostnadsskyddet. Detta på grund av att den svenska momslagen stipulerar ett s.k. kvalificerat undantag i sista ledet av försäljningskedjan, dvs. från apotek till kund. HFD ansåg därför att slutkonsumenten inte belastats med moms och att därför inte fanns någon utgående moms att sätta ned heller i tidigare led. HFD ansåg inte att det fanns skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Vi konstaterar att EU-domstolens som i Novo Nordisk-målet ännu en gång belyser att det är den enskilda skattskyldiges situation som ska vara vägledande och att denne ska erlägga moms på ett belopp som motsvarar ersättningen som denne kan förfoga över efter lämnade rabatter. Det är därför beklagligt att HFD valde att avstå möjligheten att få EU-domstolens syn påfrågan. Enligt vår uppfattning kan det inte uteslutas att EU-domstolen skulle underkänna HFD:s resonemang, varför det skulle vara intressant att få frågan prövad ånyo med inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen.

‍