Skatteverket uppdaterade den 18 december sin vägledning för mervärdesskatt med anledning av en dom som EU-domstolen avkunnade den 12 december (C-331/23, Dranken Van Eetvelde). Skatteverket hänvisar till punkten 23 i domen och anger att ”Proportionalitetsprincipen innebär att det är legitimt att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar är ägnade att så effektivt som möjligt tillgodose statskassans intressen, men att de inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.”  

Målet rörde i allt väsentligt att det belgiska bolaget Dranken Van Eetvelde hade medverkat i ett bedrägeriupplägg, vilket hade gjort det möjligt för bolagets företagskunder att sälja drycker svart. Dranken Van Eetvelde ålades att betala momsen och skattetillägg för denna försäljning.

Den nu aktuella frågan var om en nationell bestämmelse med syfte att säkerställa uppbörden av moms föreskriver ett strikt solidariskt betalningsansvar för en annan beskattningsbar person än den som normalt skulle ha varit skyldig att betala denna skatt, utan att behörig domstol kan göra en skönsmässig bedömning i förhållande till de olika personernas medverkan i ett skattebedrägeri strider mot EU-rätten. Bestämmelsen i momsdirektivet som den nationella lagregeln skulle prövas mot var art. 205.

Kommentarer

Domens räckvidd får nog antas vara mycket begränsad för svenska förhållanden. För det första baserades det strikta ansvaret på en uttrycklig lagregel. För det andra var lagregeln bara tillämplig när den beskattningsbara personen känt eller borde ha känt till att skatt med uppsåt inte kommer betalas i transaktionskedjan. Någon motsvarande lagstiftning finns inte i Sverige.

För det tredje gäller det strikta solidariska betalningsansvaret bara för beskattningsbara personer som varit del i transaktionskedjan. Dvs tillämpningen gäller inte för individer såsom styrelseledamöter.  

För det fjärde får det inte vara omöjligt eller orimligt svårt för den som åläggs strikt solidariskt betalningsansvar att motbevisa presumtionen om att denne känt eller borde känt till momsbedrägeriet. En näringsidkare som vidtar varje rimlig åtgärd som kan krävas för att säkerställa att deras transaktion inte ingår i missbruk eller bedrägeri ska inte riskera att bli solidariskt betalningsskyldig.